Helg utan älg, etapp 2 (2026-10-18)

Jag såg inte riktigt hur jag skulle kunna göra ett bra lopp idag. Grunderna verkar inte finnas, riktningen som var så bra för några veckor sedan, längdkänslan som var så bra.

K1
Ser att jag kan stiga en bit. Åsen var tydlig, tog en kurs från stigkorset. Är med på åsen och sedan kommer jordvallen, tar mig till rätt ände. Bra start.

K2
Tar ut en ny kurs och försöker. Längs vägen tänker jag att en kanske skulle försökt följa åsen? Tycker mig vara på en ås och följer den ut, jag var faktiskt på en ås men den N om min. Drar strax N till stigen. Tror att jag gått för långt och drar V. Känner igen stigen på kartan från igår, det var ju den med staketöppningen. Läser på det öppna och inser att jag borde dragit O, får vända tillbaka. Hittar faktiskt öppningen från igår. Tar sats därifrån men jag har svårt att hålla kurs, längdkänslan är också fel. Av någon anledning fortsätter jag lite till och ser vart andra drar, den sitter där någonstans.

K3
Kämpar med kursen, spanar efter en sten, ser min skärm.

K4
Tar mig upp till stigen, kommer ut precis vid en liten sten. Bestämmer mig för att springa runt. Lyckas läsa rätt på de öppna områdena och kommer ut ur sankmarken väldigt nära kontrollen. Trean och fyran blev dagens bästa splits.

K5
Tar ut en kurs och kämpar ner den. Ser en löpare vid superstein. Deffen säger 2.1 meter, den är min.

K6
För en gångs skull lyckas jag med att runda något, så fint.

K7
Väljer löpbarhet ut till vägen, korrigerar S och attackerar. Ser den södra stenen först och drar dit, säkrast. Därifrån kommer jag rätt.

K8
Försöker hålla kursen, spanar efter det öppna och ser det. Då blev det lätt.

K9
Kämpar med kursen, den var tydligen fel. Jag såg dock det öppna och accepterar det. Väl där dök ryggar upp och ledde mig rätt.

K10
Så fick jag springa på lite igen. Lämnar vid det öppna och strax är det massor med folk i omlopp men inte jättemånga som ska till mitt träd.

K11-K12
Två stenar, två korta, två kamper mot naturen som vill sabba min riktning.

K13-M
Nu var det bara en till synes enkel epilog kvar. Det är lika bra att springa bort till den hänvisade passagen och följa snitslingen. Tappade den direkt, gick för mycket på ryggar men märkte det tidigt. Jag har ju "hygget" på höger hand och kommer ju till ängarna ändå. Jag anpassade mig inte till det utan agerade som om jag kommit ut från snitslingen. Då kommer en för långt V och får tugga raster. Det var först när jag kom ner till nästa äng, en med bilar på, som jag får ihop det. Resten löpning.

Det var inget vidare lopp det här heller. Känslan var ändå klart bättre än igår. Någon dag efteråt är känslan lite bättre, det var ju ändå jävligt kul och terrängen är väldigt speciell, ändå kul att få känna på den emellanåt.